"En stor vit träkåk", hostade han
"Till hälften dold av röda rosor"
och i mitt inre såg jag grusvägen
som slingrade uppåt och staketet
"Stor jävla trädgård, lusthus
och glasveranda full av pelargoner"
fortsatte han och då fick jag grinden
vitmålat trä och beslag i smidesjärn
en svag vind som precis orkar lyfta flaggan
som vinkar sina blågula hälsningar
inte ett moln på ljus, hög himmel
knastrande stenar under skinnsandaler
och överallt grönska, överallt frid
"Det... det är himlen", rosslade han
och log sitt trötta leende