Jag är född i detta land.

Vajar den Svenska Flaggan så jävla hårt!

Jag gjorde min plikt på KA i Karlskrona.

Härnösand och Holmögadd.

Och var en av killarna i ubåtsjakten.

I Karlskronas skärgård.

Med riktiga stridpittar.

Som var Kustjägare.

Vilka jag förde befäl över.

Och vi hade skarpladdade vapen.

Och handgranater.

Och Aftonbladet ville intervjua oss.

Och vi hade mörkerkameror.

För att de misstänkte att de ryska Spittnatz.

Skulle plocka oss.

Och så har jag varit jävligt nära Kabul.

Och blivit bombhotad ett antal gånger.

Med ISAF och sett lite skit.

(Dock civil den gången),

Och jag har några riktiga Finska stridshjältar.

I min rygg.

Och I min släkt.

De som räddade Norden från kommunisterna.


Och den vita döden.

Simo Häyhä finns med i denna historia.

En av värdens absolut bästa krypskyttar.

Som personligen lade en krans vid min styvfars fars grav.

I Karelen.


Pekkas medaljer.

Och brev från Mannerheim finns hos min son idag.

I tryggt förvar.

Och jag blir kallad finnjävel!

Och opatriotisk!

När jag lätt går in i döden.

För den Svenska och Finska flaggans skull.

Jag har till och med på min kropp.

Tatuerat in en av Sveriges största krigshjältars motto.

Ära.

Skyldighet.

Vilja.

Med fyra knutna nävar.

Han ligger begravd i Stockholm.

Och han var den som sedermera.

Som med sitt mod skapade Sambundet Nordens Frihet.

1939-1946.

Långt efter att hans död.


”Finnar! vid denna fred, förloras tredjedelen av Svenska kronans område, Sverige förlorar den stolta Finska Nation, sitt kraftigaste stöd, ej nog därmed, Svenska Arméen förlorar kjärnan och betydligaste delen af sin krigsmakt. Moderlandet är krossat, försänkt i sorg och saknad över oersätteliga uppoffringar." samt "Krigsmannasamband, knutet vid strid, faror, blod och död, upplöses aldrig, och den tacksamhet, jag er förkunnat och nu förkunnar, har med detta vårt samband en oupplöslig förening”

Georg Carl von Döbeln


Och när några intellektuella vaknade upp. Under andra världskriget.

Då de visste vad Stalin och Hitler hade gjort.

Så skapade de Samfundet.

Nordens Frihet.


Historik
(från Wikipedia)

Den 2 december samlades hos fil.lic. Gerhard Hafström i villa Montebello på Djurgården ett 20-tal personer, främst akademiker, som Andreas Lindblom, styresmannen för Nordiska museet och Skansen, Sigurd Curman, riksantikvarien, Nils Ahnlund, professorn i historia, och Magnus Dyrssen, överstelöjtnanten. Mötet räknas som Samfundet Nordens Frihets första sammankomst.
Samfundet var inledningsvis nära knutet till Finlandskommittén, som arbetade för att bistå Finland militärt med svenska frivilligkåren. Efter Tysklands ockupation av Norge och Danmark 1940, blev samfundet allt mera inställt på att Sverige borde gå in i kriget.
I politiskt avseende var Samfundet Nordens Frihet nationellt och demokratiskt, emot nazismen och kommunism.
Medlemmar
Som mest hade samfundet 250 medlemmar, bland dem flera framstående kulturpersonligheter. Nära 50 procent av dess medlemmar var akademiker inom de historiska disciplinerna, "kärntruppen bestod av medlemmar i högre seminariet i historia vid Stockholms Högskola".
Samfundet tillämpade medlemskap genom inval. Sigurd Curman var ordförande vid instiftandet, och Harald Wigforss var redaktör för samfundets tidning Nordens frihet. Övriga ledande personer inom samfundet inkluderade borgarrådet Yngve Larsson, Nils Ahnlund, Eli Heckscher, Karl-Gustaf Hildebrand, Nils Herlitz, Stig Jägerskiöld, K.G. Westman, Adolf Schück, Birger Steckzén, Sven Tunberg och Andreas Lindblom. Larsson, Ahnlund och Lindbom var medlemmar av styrelsen under hela den tid samfundet existerade.


Och att jag inte skulle vara Svensk?

Bara en finnjävel?

Och inte försvara Sverige!

Skämtar du med mig eller?