Jag skjuter upp dagens bekymmer till imorgon, låter mig själv andas ut, detta får morgondagens jag ta hand om.

Gårdagens skavanker samlas på hög; på sängen, på stolen, på andras axlar som inte vet annat än att bära.

"Allt kommer att ordna sig." viskar jag och känner giftet från lögnen sprida sig; från läpparna, krypandes längs tungan, rinnandes ner för strupen.

Ibland är det ok att ljuga

för din närmsta kompis som litar på dig helhjärtat.

för din kille som du lovat allt (och lite till).

för dig själv, för att du förtjänar mer än den fula sanningen, för att du ibland också behöver en paus.

"Mañana." viskar jag där jag står framför spegeln, "Imorgon kommer allt att ordna sig."