skogssvett och övertramp
dina vägars lerpölar och hjärtegrop
ropen på hjälp
på skrämda hyenor
återvänder till brottsplatsen
och det hände inget annat här än att du vrängde mig ut och in
slog mig ur gängorna
uppochner och nålade fast mig mot trädstam med blicken
det hände inget mer än att jag gav upp och du bestämde att vi inte lekt klart
med hes röst i luren
brännande kol i bröstfickan och sönderstampade sniglar över stigen sprang jag krypandes hela vägen till grusplanen där jag minns att du ställde bilen
parkerar med van hand på min bröstkorg och natten är sluten runt mina lemmar som kladdiga lianer
sveper bort och dinglar tillbaka
en önskan trycker du mot mitt bröstben
krossar en mygga och smetar okänt blod över vänster
nyckelben
allt jag gjort medan du viskat
sovit i främmande länder
talat i tungor
bitit tyg av armarna
med anklagande fingrar smeker du mig våt och morgonen kommer innan mig innan daggen rest ragg och så har det alltid varit
vi är inget undantag den här gången heller
skogen är skogen och vi hittar inte tillbaka för vi gick aldrig någonstans tillsammans
och så månader och år av väntan
blickar som kan döda stora hundar
varm vätska över mina knän när du knäpper loss bilbältet och väser att vägen tar slut bakom nästa krön
med vass röst och mjuka leder
rinnande över kanten
fäktande med lossade armar
strida strömmar ner för min hals
och jag glömmer dig bland barren
över stenar på stranden
bakom flagnat hus där alla minns utom vi
jag glömmer dig över plötslig äng
under granar och i leran
förlåtande mot nakna lår
från ljudet av rusande motorväg
tjurar och metall
försvinner hans vackra jag
lockar och brösthår
dimljus och siren
och jag faller när morgonen kommer
sjunker i tjärnen
är vid liv
svagt medvetande
pulserande blåklockor
fridlyst längtan
upplockad
av ingen alls