I.

Ett kvidande dårhus är världen
Jag längtar till sällare länder (1)
Detta om man får tro han
Stagnelius, Erik Johan.
Köp alltså biljett för färden
Till lycksalighetens stränder
Där demantehällar blänker
Och näktergalar skänker
Stämning av himmelsk frid!

II.

Glöda ej Nordens fält av diktens himmelska rosor (2)
Nej, glöden den kommer ur Nordens jord
Ur marken, den karga, där skönheten ändå växer
Med gröna blad och nyponrosors härliga färg.
Men kanske skalden finner belöning i andra nejder
Månne finns lön i annat land?
Ja, skalden land skall vinna
Där mjölk och honung under palmer rinna (3)

III.

... den sorgsna hällen gråter
Kalla pärlor över gräset (4)
I mörkret står vi åter
På det dystra näset
Vid vemods blygrå hav -
Dagen har nedlagt sin stav.

IV.

Natten är dagens mor. Kaos är granne med Gud (5)
Grannsämjan är väl tveksam
Där omaka grannar bor.
Fast Kaos är granne med Kosmos
Och kanske bekant med Osmos.
(Dagens kusin från Dalsland
Hälsar på ibland.)

(1) Längtan efter det himmelska
Demantehällar = diamanthällar. Vanligare i romantisk poesi än i verklig geologi tror jag. Och näktergalar sjunger inte romantiskt, om man nu inte tycker skrammel och visslingar är romantik!

(2) Ond och besvärlig är tiden

(3) Bland jordens vilda ätter

(4) Avsked till livet

(5) Vän! I förödelsens stund