Mitt liv är glädje
Det är ljus och kärlek
Men det finns ett mörker inombords
som få når
Ett mörker som sliter och drar
Stjäl emellertid all energi och glädje
Tårar letar sig fram
och slutar i en flod av gråt

När mörkret segrar
är jag söndersliten inuti
Psykiskt förlamad
Ett fotsteg känns som ett maraton
En konversation som ett mummel av ljud- ett irriterande skorr i mina öron
Hjärtat bultar så hårt att bröstkorgen nästan går sönder inifrån
Hela själen känns som ett stort blåmärke- känsligt för minsta stöt
En tomhetskänsla och dennes kusin hopplösheten blir mina följeslagare
tar bort mitt ljus

Mörkrets intåg är aldrig för evigt-
ersätts stundvis av det efterlängtade ljuset
Kärlek och glädje följer,
men hopplösheten att inte orka består