Lyssnar på poeten

som vuxit ihop

med hembygdens travar

av vinterved

hör honom gå

med knarrande skor

längs en gruslagd väg

i hembyns gatljus

det som ännu lyser

fast glesbygden blivit glesare

och veden räcker

längre nu

Han kan sin sak

han kan sina texter

och kråkorna kraxar

över mörka granar

när han för oss

genom byn

med blinda hus

och ett oväntat möte

en ung människa

som drar en barnvagn

längs vägen

som smalnar till en stig

Och poeten som bor

mitt i grönskan

talar inte med kvinnan

som går där med ett barn

men han ser

och han beskriver

ett kvällsljus

i hennes öppna ögon

ett skimmer i skogen

som växer över topparna

och väcker bergens

svarta fåglar

Lyssnar, hör honom

muttra över kubbens

hårda vresved

mitt i scenens rampljus

känner doften av kåda

genom mikrofonen

ser en kvinna och ett barn

på väg mot framtiden

längs en väg och en stig

där skyltarna demonterats

och husen lagt sig

för att drömma

mot en framtid

som växer ur skogen

i den glesaste

av glesbygder