Jag känner en man
en underbar människa..
som alltid möter mig med ett underfundigt
leende på sina läppar.

Han bär hatt eller keps de flesta gånger vi möts
hans kläder är slitna och skorna likaså...
han har sin frukost sin lunch och även middagen
med sig i sin alltid fulla tunga ryggsäck!

Han är en suverän ordspottare,
otroligt intelligent och snabbtänkt!
Han lever sitt liv i all enkelhet,
utan vare sig bostad eller bil.

Hans anspråkslöshet säger honom att
leva ur hand i mun varje dag,
tacksam för den frihet han åtnjuter...
glad att få berätta om sitt liv tills nu.

Han kan berätta saker som får mig att gråta
och saker som får mig att brista ut i skratt,
saker som får mig att rysa invärtes
och saker som jag inte tror kan vara sanna!

Hans namn är Pekka (ja det är sant)
och han har tillbringat snart 26 år att
bo på gatan under broar och i skogen!
Och nu mina vänner, så håller han på med:

ATT SKRIVA EN BOK OM SITT LIV UNDER
DESSA ÅR!

Jag väntar med spänning och en viss oro,
jag hoppas han hinner skriva den klart
för den kalla råa vintern är på ingång
och hans lilla sega kropp håller på att ge upp!

Pekka du är en inspiration och ett exempel
för oss andra som slavar under saker och pengar
olyckliga och utan mål i livet,
du är den du blivit, och njuter av det livet!

TACK PEKKA FÖR ATT DU DELAR MED DIG!

Pekka gick tyvärr bort innan hann hann skriva klart och ge ut sitt liv i bokform.
Vila i frid käre vän du är saknad men aldrig glömd.