Den varma oroliga kallbranden
äter sakta upp min hjärna på nätterna.

Den låter mig inte sova när jag hör
hur den långsamt tuggar sig inåt.

Det knaprar obehagligt,
trots öronproppar.

Den fortsätter även om jag ligger
under dubbeltäcket hos min varma kvinna.

Den håller mig vaken till långt in på nätterna.

In till gryning

Det är därför.

Jag aldrig i mörkret.

Tittar på den förbannade klockan.