Vackert orangeröda lyser bladen i det stora trädet på gräsmattan.
Bortom fältet, på andra sidan vägen, står de lutande tallarna och de nu ständigt gulnande lövträden avvaktande framför den grådisiga himmelen. De ännu lövade skall i sinom tid bli till tuschstreck mot en blek horisont.

Stor och stilla glädje över att ögonen ges tillfälle till att ta in skönheten strax utanför,
att fönstret framför skrivplatsen bjuder en levande tavla att hämta fägnad ur.
Om än regnet spelar sitt preludium i tidig morgon, skyarna synes ogenomträngligt grå och vindarna tycks fientliga, skall jag se fram mot stunden vid tavlan av hösttröst.