Jag minns så tydligt första gången jag såg henne. Fodralet liknade en gammal anorak, bajsbrun till färgen. Men inuti låg hon som en läcker roströd hona som lockade till handling. Första gången mellan benen var speciell. Det var svårt med stråken för en 10-årings hand och det gnällde bra när jag drog den fram och tillbaka. Det gick bättre då jag hartsade den välvda musikbågen. Men min lärare kunde locka de mest magiska toner ur henne. Jag hade tänkt välja gitarr i musikskolan, men när jag hörde hennes dova toner var jag fast. Hennes mystiska lockelse hade krossat allt motstånd.