Efter döden kommer tankarna. Visst sov jag natten effte jag fått veta att du omkommit.
Men inte var det mycket.

Det värsta kom någon dag efter, då jag själv skulle upp i laddkorgen. Benen skakade...menjag kom mig upp, jag laddade. Jag vågade. Med dig i tankarna.

Jag pratade med en vän i telefon rätt mkt dagen efter du dött. Om allt. Om dig,om döden om livet och kärleken.

Men när jag mailade en gammal gemensam vän och fick veta att hon inte visste att du var död... då klarade jag inte mer. Jag sover på nätterna, det gör jag... men jag drömmer, jag kallsvettas. Jag vaknar och ser på min son och säger till honom hur mycket jag älskar honom.

Drömmarna är det värsta, för de kan jag inte välja bort. Jag kan välja bort att inte lyssna på musiken som spelades på din minnes stund. Jag kan välja att inte gå på din begravning, men jag kan inte välja bort mardrömmarna där jag ser stenarna falla på bommen där du står i korgen...