Du sade att jag fick låna allt som var ditt en stund. Jag köpte sushi för halva min månadslön av glädje. Dina vindar är inte på rea så jag sockrade lite på toppen med min fantasi och kände hur jag kunde flyga två meter utan fallskärm. Sen gick du bredvid och flängde med halsdukar som bara du kan och fastän mjölken var slut kunde vi dricka te av ingenting i flera timmar. Det var som om fläktar av framtiden hade slagit rot. När vi kunde dansa till himlarnas musik fastän våra kängor var hårt ihopsnörda av måsten. Bussen kunde vi vänta på- flera timmar för mycket, bara för att se hur de virvlade av lövens serenad. Och vi åkte alltid till L.A i drömmen där vi kunde smaka på havets brus medan glassarna blev stora som hus i smältande solsken. Det var som att längtan ville ut till vågorna och smaka på livet när det redan pågick som myllrande myrstackar som smakade av honung. Så jag såg i dina ögon att något hägrade-något större och bättre som inte fanns i denna värld. Medan jag stretade med ostyriga lockar bredvid stod du steget bakom med förtröstan och jag- jag ville bara in i regnet och forslas bort. Bort till okända stränder. Där längtan alltid kapslas in i kubism som sprängs med vågorna.