När allt hon vetat
ett stormigt hav
hon visste dess läte
Fötterna på kanten
så hon inte föll i
Ilskna vågor sjöng
Hon var mjuk i kroppen
då båten inte orkade längre

När allt hon vetat
vattnet drog sig tillbaka
valde att ge en ny väg
En tystnad hon inte kände
men vågade lyssna på
Hon var redan trasig
när kroppen slog i mark

När allt hon vetat
ett nytt land
utan askgrå horisont
En vind som ville tala
hon ville inte lyssna
Men kroppen skulle upp

När allt hon vetat
Blodröd gryning
över allt som fötts igen
Ett stilla regn tröstade
hon kunde lyssna

När allt hon vetat
Stjärnklar himmel
hon tittade på liv
Ett löv lyste

När allt hon vetat
Marken bultade
hon kände det slå

När allt hon vetat
Kroppen log igen

När allt hon vetat