fragment från höljets upplösning bär jag alltid med mig

späda spända händer rodnar av ett krampaktigt grepp kring granatäpplet som spiller ut sina kärnor
röda saften dricks av jorden som förberedd format sina händer till en återskapande skål nu lutande bort från solens stadiga axel

elektromagnetiska vågor rika på energi skakar mig till liv och gör det delbara odelbart
fyller varandet med vitt i alla frekvensers färger som passerande målar tomrum av oändlig potential
hela världen ligger naken

i återsamlingen av ytliga strukturer utbyts händer
varje sensommar dricker jag av skogens sammanlagda safter efter de frön som råkade sås
varje skymning klär jag av mig