Alla klockor går fel
då den mänskliga rörelsen
är det enda tidsmåttet

Jag beställer en kopp kaffe
i en stad och dricker den i en annan

En människa utan land är jag

Jag sätter mig ner i min soffa
och lutar mig bakåt
blundar och väntar på skriket

Jag måste nå försoning med mig själv
först då kan jag försöka öppna dörren

Vad är en början och vad är ett slut?

Jag ser en man på min trottoar
som varje morgon
går oroligt fram och tillbaka

Vad är det vi gör med varandra
i ett krig som tycks vara evigt?

Ingenting
tömd
utan