En söndagsmorgon satt jag
och jobbade framför datorn
då knackade det på min dörr...

Det var min granne som stod där...
Blod rann från hans näsa. Han höll
en stor näsduk framför sitt ansikte
den blev rödare och rödare...

Han sa kan du hjälpa mig att packa
ner saker, som jag måste ha med mig
till sjukhuset, han hade ringt efter
ambulans, den kommer strax...

Jag plockade ihop och la ner saker efter
hans instruktioner... Så kom ambulansen
och två ambulansmän dök upp... De
kollade läget... Hjälpte honom och sa
att allt behövde han inte ha med sig
utan gav det till mig med orden
att det kan din fru ta hand om...

Oj, sa jag då, jag är inte frun...Jag är grannen...
Då kom jag på att jag stod ju där i NATTLINNET...
OCH TÄNKTE VAD SKULLE DE TRO, men
det är ju så när man behövs glömmer
man bort att tänka på sig själv!