timmar ni väntat i kalla bilar under åren
"jag kommer, jag ska bara", men ingen stress
vi var som svarta hål vid det laget
skuld var våra mellangärden, skam våra pannor
och ni var svalkande balsam, tröstande tystnad
de enda andra barnen i familjen och ändå

jag ser oss nu med läderryggsäckar och termos
det väller upp i halsen hur trygga vi var med er
bröder, föräldrar, vänner och försörjare
med musik, mat, förståelse och acceptans
vi stod på er tröskel som borttappade barn
och prinsessorna på ärtorna fick nya sängar