Vinterns frostiga nypor
trevar kylslaget genom väggarna.
Morgonljuset snålar kärvt och girigt
med sina få livgivande strålar.

Bore kysser ömt sina frostiga läppar
mot insidan av fönstret
och nålar fast sina iskristaller
... sovrummet darrar förskräckt
så det knäpper å knakar i brädorna.

Under täcket slumrar jag
inlindad som en nedkyld Nordisk mumie,
som en övervintrande björn.
Över mina läppar pressar jag fram
_Huga!! En förbannelsens runa
över vädrets onda makter.
Kraften att stiga ur denna
värmande helgade sarkofag
hägrar vagt
i de balsamerade lakanens lindor.

Kaffe... kaffe... F.N
endast en stor kopp starkt kokkaffe
kan väcka en av Nordens övervintrande
mumier.



Gurra Burrrrrrrrrra