Så många vägval jag har stått i,
så många händer jag hållit i
så många bröst jag vilat mitt huvud på,
så många hjärtan jag hört slå mot mitt öra

Jag öppnar ännu en gång min dörr,
försöker våga släppa in någon

Alltid slutar det med detta,
rädslan,
oron

Tankarna om att jag borde springa,
springa innan hjärtat gör så ont,
så ont att det styr över mig,
att känslorna är jag

Är rädd för att ge för mycket av mig själv,
för att sedan bli lämnad med en tomhet inuti

Jag hoppas att jag någon dag möter någon,
någon som får mig att våga gå på rätt väg,
och hålla mig på den.