Det som gör så ont inom mig
är insikten  ...

Insikten om hur många som
först inför ett besked om
ett nära förestående livs slut
i bästa fall verkligen 
inser vad som är väsentligt
och så ock det följer och tillämpar
helt och fullt ut ...

Tänker lite som så
att detta är
själva definitionen
för ett lyckligt liv
nu som då
förutsätter
och
borde vara
att denna insikt
redan i unga år till sig 
som en naturlig tradition få ...

Tyvärr är det lätt
att på vägen 
gå vilse
bland förväntningar
och konventioner
om vad som är fel och rätt ...

Har alltid haft denna insikt
men även om det 
får mig att känna mig förlägen
så har även jag stundom
under kortare tid
med katastrofala följdverkningar
lyckats förtränga
vad som verkligen väsentligt i livet är ...

Men sedan rätt många år
jag denna insikt 
bättre tillämpar och förstår
vilket förhoppningsvis
medför att
jag ej någonsin mer vilse på vägen går
under den ovissa framtid som ännu återstår ...