Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vet ännu inte vad du heter

Vi dansade över ängen likt älvor i sommar natten. Skrattande som små barn precis när dem rusar ut för första gången av ett sommar lov.

Jag visste ännu inte vad hon hette men det spelade ingen roll. Jag var lycklig! Vi hade ännu inte rört vid varann så som man gör när man tycker om någon och nått en viss ålder.
Allt jag visste då var ruset som spred sig i min kropp.

Hon var fulländad! Andra kanske hade sagt annat men ingen av dem förstod. Hon gjorde mitt liv så mycket enklare men ändå gladare.
Jag ville sprida glädjen till alla. Men jag ville inte dela henne med någon.

Så vi sprang. Hållande i varandras händer. Jag hade varit ute mycket och fått en fin sol bränd kropp. Hon var lite ljusare men hyn var som sammet.

Vi stannade vid tälten. På något sätt hade ödet fört våra tält nära varann.

Första gången vi träffades hade jag aldrig lagt märke till henne. Hon kanske inte hade varit där så mycket. Men tidigt en morgon kom hon fram, när jag precis stigit ur tältet. Mitt hår var rufsigt. Som jag brukar göra hade jag inte mer än mjuk-brallorna på mig.

-Du har jävligt snygga muskler vet du det?
Jag hörde det men ignorerade det för att det kom bakom ryggen. Kunde varit riktat mot vem som helst.

Så kände jag en hand som smekte mig från skuldrorna, över axlarna och runt mina bröstmuskler.
Jag vände mig om. Förstod nu att det var riktat mot mig. Där stod hon. Hade precis tagit en dusch och var blöt i håret. Osminkad och naturlig.

-Sa du till mig? Frågade jag. Spelade cool som om jag inte hade lagt märke till att hon smekt mig och höll nu i min hand.
-Ja! Brukar du låta främlingar ta på dig? Förstår det i så fall. Hon hade en väldigt len röst. Underbar att lyssna på. Likt alvernas språk av Tolkien. Rullande, mjuka ord.
-Nej men har man precis stigit upp och känner något väldigt behagligt så tar jag gärna emot det. Svarade jag
-Förresten, jag vet redan vad du heter. Fredrik var det va?
Jag undrade hur hon kunde fått reda på det. Måste ha varit när jag stod vid scenerna igår och lysnnade på all bra musik. Kompisarna hade druckit lite mycket och kände för att stanna kvar.

-Jo det är sant. Så vad vill du hitta på? Orden kom utan att jag tänkte på det närmare.
-Jag vet inte. Men vi kanske ses nån dag? Jag hade väntat mig något annat. Nu så var det slut, över. Inget mer härligt morgon smekande. Inga framtida pannkakor på morgonen. Så skrattade jag till. Tankarna var härliga. Men nu gick hon ju sin väg.

På kvällen hade jag planerat att se alla band jag kunde rymma på en dag. Kompisarna och jag drog till badhuset och betalade för att duscha av sig. Klädde mig lite festival slappt. Åt lite mat. Minglade och drog ut mot scenerna i den följd banden jag ville se var.

Kvällen började närma sig och jag tänkte inte mer på henne. När mörkret började infalla sig så kände jag samma härliga smekning. Där stod hon, bakom mig igen.
-Jag vet inte vad du heter. Brukar åtminstone tilltala dem jag låter komma nära mig. Sa jag till tjejen med stort T.
-Sschh, oroa dig inte. Jag tar inte illa upp. Vi ska ha kul du och jag. Så tog hon min hand, samma hand igen. Det var hennes hand. Lätt parfymerad, mjuk liten. Perfekt passning i min.

Vi gick på några av banden. Men stannade upp vid en sten klippa.
-Sätt dig.
Jag satte mig ner. Tog emot henne och lyfte henne från min sida till mitt knä. Hon log på ett förföriskt sätt.
-Har du kysst många? Frågade hon
-Nej, eller jo några stycken blir det väl. Svarade jag lite tillgjort blygt.

Så långsamt så tiden verkade stå still närmade hon sig. Ansikte mot ansikte. Jag studerade henne. Söp in det liv hon ville ge mig. Såg henne länge i ögonen och lekte med min läppar mot hennes. Långsamt och fullt njutande kysste vi varann.
Hennes nacke, haka och kinder fick min doft. Mina läppar, panna och åter igen, igen, igen, fick hennes.

Efter en underbar tid av töcken, drog vi ut på jakt. Jag hade talat om för henne att jag hade sett fjärilar. Om vi var försiktiga nog kunde man se dem i ljuset av månen.
Vi dansade över ängen likt älvor i sommar natten. Skrattandes som små barn precis när dem rusar ut för första gången av ett sommar lov.

Tillsammans delade vi mer än bara sex. Känslor och intryck. Vi skapade våra egna minnen. När jag tog henne där. Sprang energi mot huvudet. Hon stönade lätt. Tunga andetag. Hennes läppar, nacke, bröst fick åter igen min doft. Kyssande gick jag ner. Hennes magslut var mjukt och lent. Hon sa till mig att hon ville, jag skulle inte sluta. Natten var het men vi var så mycket hetare. Ångorna av oss båda steg mot natten och löstes upp i små tinglande stjärnor.

Vi låg kvar, dröjde oss kvar länge. Omfamnade varann. Och skapade åter igen våra minnen.

Jag vet ännu inte vad hon hette men det spelade ingen roll. Jag var lycklig!




Fri vers av Fredrik78
Läst 499 gånger
Publicerad 2006-05-19 18:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fredrik78
Fredrik78