När den hopplösa passiviteten

är ett faktum och du inget vettigt gör

När  kaos tar över vardagen

och hackar sönder allt

När ångestens krampaktiga grepp aldrig släpper

När långa tider av ingenting flyter förbi 

Då växer självföraktet

Din hårdaste domare

Visst, folk kanske klagar på dig

Säger att du ska få ändan ur vagnen

Och du vet att du bara sviker

Men det är inte det värsta du bär på

Det värsta du bär på är självföraktet 

Orsakern att du ligger patetiskt utslagen i sängen är en sjukdom

Och självföraktet är den mur 

du måste bryta för att kunna må bättre

Medicinen heter acceptans

För när du accepterar dina hinder

är vägen öppen för att 

ta tag i det som plågar dig