Solen lyste!
Himlen var klarblå ... inte ett moln syntes ...
Perfekt!
Visst!
Naturligtvis!
Han stod där ute och prasslade med sina
påsar vid fikabordet. Vår oas, ett vattenhål
för törstande, hungrande vandrare som
lyckats ta sig genom stadens betongöken.
Räddningen och lisan för själen.

Jaha, då var det dags igen då.
Det var ju Lördag, mitt på dan, åå han
skulle grilla som vanligt.
Grannen, jag begrep aldrig om han var
Amerikan eller Engelsman. Han talade
lite typ långsamt ... nästan på det där
aristokratiska viset!!!!!
Ja men va tusan, det är bara Engelsmän
som talar på det sättet. Amerikaner
bluddrar ju så tungan slinter å tappar
fäste.... ååå men ja,ja det var inte det
vi skulle tala om... nu sätter jag griller
i huvudet på er.

Grillkonsten var det!
Att grilla var nästan en tradition för min
granne, Herman. Han fixade kolet,
grillningen, kryddningen åsså lite olja
ovanpå förstås.
Bordet var dukat och ... Gäääsp!
Åååå fan va trött ja är! Det blev lite för
många öl på V-dala-puben igår... å sent!
!!!!! För resten det är ju också ett vatten-
hål.... fast där är alla vattenbufflarna mer
intresserade att samlas runt ölstånkorna.
Vänta ett tag!
Måste ta mig en TREO!
Spola, spola.... KLONK...psss, pssss, psss!
Klunk,klunk, klunk.... aaaah, åååå!
Såja bättre!

Jag tittade ut igen, såg min katt Milda smyga
i buskarna nära grillplatsen.
Jaha vad håller du på med!
Nu var kotletterna nästan färdiga. Det pyste
å fräste bland fett, oljor å kryddor. Dofterna
ringlade sig förföriskt genom omgivningens
växter å buskage.
Mildakatten vädrade intresserat.
Jo´ru, den där skulle´ru allt gärna villja ha!

Nu hördes Herman ropa mot det andra
våningsplanet ... - Carina....Carina!!
I ett av de öppna fönstren dök det upp
en blond kvinna.... -Det är nästan klart
nu, ta med dig potatisgratängen å vinet!
- Ja,ja jag kommer strax!

Herman började plocka ihop kotletternas
plastemballage, påsar, några kvarglömda
ölburkar... för att slänga dem i soprummet
50 meter bort.

-Men va nu!!
Min katt Milda reste sig, likt en tigers
medvetna kroppsspråk sökte hon av
terrängen, svansen piskade, tänderna
blänkte, huvudet sänktes,det nosades,
det vädrades.... var det inte ett doftspår
av vilt, sinnena var på helspänn.

-Men va fan!
Hon tog stegen...ett, två....ljudlöst....tre,
fyra... med en försiktighet...med en
varsamhet... så inte ett enda löv prasslade.
Sen hände det!
Med ett tigersprång kastade hon sig mot
villebrådet.... slog med dödlig precision
tassens vassa klor långt in köttet.
Kolet sprätte, grillgallret välte... när hennes
tänder slutligen sög sig fast, så fett å oljor
skvätte all världens väg.
Då hördes det mest hjärtskärande av skrin.
Man hörde kotletten skrika i dödsångest.
Ja i alla fall nästan!
Dess bättre hördes ett mer mänskligt skrik.
- Ne, nej ... låt bli det där!!

Herman fick plötsligt väldigt mycket energi
i sina ben. Han rusade, så att en världs-
mästare på 100 meter fritt, skulle ha blivit
avundsjuk... men för sent, för sent.
Den blodiga striden var över, segraren
travade belåtet in bland de skyddande
buskagen för att förtära sitt byte.
Grillmästaren Herman, suckade uppgivet,
- Jaha, det var det de!

Den här Lördagen blev det väldigt mycket
potatis till det grillade resultatet.

- Ja jädrar vicken rackans katt!





Gurra