Gatorna av frostmattor efter snön som föll med dig
Saknaden är som övertrampade avtryck i snön
De syns inte längre, de är täckta
precis som mina tårar
men de finns ändå alltid där
När ensamheten lämnar mig kall och tom i min säng
När jag går stegen ensamma och tittar ner i en mark
som brukade röras av tassar
När jag känner att allt stått still sen du lämnade
då känner jag dig

när du nosar på min själ