jag önskar
att jag kunde måla en tavla
hänga upp den på väggen
låta färgerna och formerna tala
men nu är det så
att jag saknar talang
(visst jag skulle kunna
kalla konsten abstrakt)

en bild säger mer än tusen ord
jag skulle kunna gömma mina känslor där
jag är inte bra med penslar
men inte helt värdelös med pennan
och minst tusen ord
skulle jag behöva
för att beskriva
dig

och om du läser detta
om du förstår
låtsas som att det handlar om någon annan
för att det är bättre så

jag har haft många vänner i mitt liv
som fallit bort
varför, är komplicerat
men du vet allt

och du är en av väldigt få
som stannat kvar
ja, du är nog den enda
som jag känner
att jag alltid kan vara mig själv med

jag kan säga vad jag tycker
berätta vad jag känner
jag kan dra mina urkorkade skämt inför dig
visst, du skrattar inte alltid
men du lämnar mig aldrig

du är nog den
som känner mig bäst
i en tid
då jag knappt känner mig själv

jag ångrar att jag inte visat dig
den uppskattning du förtjänar
jag ångrar att jag inte var känslomässigt tillgänglig
mitt hjärta var i bitar
trots att du fanns där för mig
världens bästa lim
men jag trodde att jag inte gick att laga
jag tvivlar på det än
och nu är det
försent

och här är jag nu
med en massa dumma känslor
som jag inte kan yttra
jag borde inte ens skriva det här

det är därför jag önskar att jag kunde måla en tavla
med färger och former
fritt fram att tolka

tusen ord i olika kulörer
är enklare att förneka
än tusen ord på ett papper
och om du nu läser det här
om du förstår
jag hoppas du inte blir arg på mig
eller mitt idiotiska hjärta

bara låtsas att det handlar om någon annan

det blir bäst så