En övergiven småstad vilar i en svacka.
Stockrosorna gungar tungt och mörkt
framför vilset blånande gathus.
Det är sommar men kallt.

Utanför järnhandlarnas tomma
och skamfyllt blottade fönster
har metallskyltarna förvridits av klimatet
och rivit upp grönsvarta sår i kullerstenarna.

"Här skulle man bo," säger vi,
snett leende medan vi skakar våra huvuden.
Kanske har vi tagit intryck av de rostiga
och svagt lutande piskställningarna.

Vi bevittnar en brutal kamp om torget
mitt emellan det till hälften rivna konditoriet och kyrkan.
Det enda som hörs är suset av avblommade gräs.
En doft av svamp har tvingat upp kyrkporten.

Vi skyndade därifrån och du tog inte blicken ifrån mig.
Jag stirrade stint på mobilen som saknade täckning.
Du gav upp någonstans vid de flagnande läktarna.
Saknaden får mig att ljuga och blöda om nätterna.