Tystnaden
ett brus
du ligger på minnets frekvens
blott på minnets frekvens
kan jag höra ditt skratt

I tomheten
söker jag ditt ansikte
ditt ansikte
ditt ansikte
famlar vilset
efter vägen
var är den?
jag famlar
hopplöst
tröstlöst
famlar jag
efter handen
din hand
jag fryser
värm mig
snälla värm mig
jag är rädd
snälla led mig
håll dig tätt intill
gå inte ifrån mig
inte nu

Jag tappar orden
jag förstår
jag försvinner
jag ser din ande
jag skriker
jag gråter
jag kämpar
motströms
svarta floder
jag drunknar
tårar
från djupet
tårar
torkar

jag andas
jag lever
utan dig
jag måste leva
utan dig

Ditt skratt
strilar fram
genom bruset
som en klar bäck
genom rullstensgrus
som ljusstrimmor
genom moln
jag ler
har aldrig älskat förgäves
jag vet det
jag ler
som du fått mig att le
så många gånger
förut

Du är konstig
jag har sagt det
du är sjuk
jag har sagt det
men för en sista gång

Du är vacker i ditt väsen
inte som tavlor
utan mer som kärlek
vacker
så det känns
så det tränger genom själen
så sensationellt
enastående
fantastiskt
vacker

Tack
den enda
du

Genom våra ord
ska du tala
i våra ögon
ska du glittra
i våra leenden
ska du skimra
genom våra sånger
ska du sjunga
vid vår sida
ska du gå
genom våra liv
ska du leva
som du levde
då
nu
för alltid

Tack