Kunskap och sol upphör själv.

Nu kommer det som kyler.

Vad är svek, mer än andras regler?

*

På jorden.

En kvinna stannade natten.

Herrens hustru hade nått fram.

Jag kan bära berg på blixtar,
sade hon med rök i vrede,
och det kan låta som vatten med ansikte.

Det bröt området mellan jord och man.
Troget spärrade floderna i rådslag.
Döden smorde sina behov.
Folk talade kvävt i grotta, mumlande skam:
Rädda mitt våld – rädda vårt våld.

Boken skrevs.

Ni hörde honom.

Hör nu henne.

*

Jag spände bågen,
förkunnande.
Förkunnande om dina väktare.

Du är människor nära döden.

Dagens röst är folket.
Vägarnas män och arméer
är förtryckta huvud,
orsaken till dödens hand.

En tid är en berättelse
om ordning bland djuren.

Dina brott hungrar vänner,
flödar av kvarnens fåglar,
bärande Guds feber.