Varför ska det enkla vara så svårt?
Publicerad tidigare här i juli 2005.
Så här i efterhand inser jag varför jag valde att inte ha några fler relationer under ett antal år sen.
Behövde känna vad jag själv vill!
Moment 22
Du vågar inte be
be om att få
det du så hett
efterlängtar
att blott en
endaste gång
i ditt liv kunna få
känna
uppleva
nå
Du vill bli överraskad
överraskad av det oväntade
allra minst av allt förväntade
av någon du älskar
bryr dig om
och så innerligt håller av
Blott en endaste gång
Men du vågar inte be
be om att få
det du så hett
efterlängtar
att blott en
endaste gång
i ditt liv kunna få
Du är rädd
för att få din rädsla
bekräftad
Att ditt behov
ska bli förringat
och ej besvarat
kärleksfullt obetingat
Obetvingat
av konventioner
tvång och andra krav
Det är därför
du inte vågar fråga
om du får
be om det du
allra helst vill ha
Jag älskar dig
gränslöst utan
tvång och krav
Vill ge dig allt du vill
och behöver
och mycket mer än så
Jag har så det räcker
och blir över
Vill ingenting hellre
än att få överraska dig!
Pröva mig!
Du ber mig
i ett svagt ögonblick
när din rädsla
fallit undan
inför sinnenas passion
Jag överraskar dig
och visar
att du får allt du vill
och mycket mer därtill
när helst du så behöver
och alltid när du vill
Nu du förbannar mig
för att jag gav dig
allt du önskat dig
och alltid velat få
men även för
att jag bekräftat
att du får ha det kvar
utan tvång och krav
Varför?
Jo jag gav dig
det du ville ha
men det saknar
relevans
och har inget värde
eftersom jag bara gav dig
allt du bad mig om
och det känns liksom inget bra ...
Du ville bli överraskad
av att för en gångs skull
få det lilla du tidigare aldrig
vågat efterfråga
och än mindre
vågat be
någon om
Men när du nu får
du vänder om
och ifrån mig
oförsonligt går
Sitter nu ensam kvar
och känner en stilla undran
växa inom hela mig
Lyssnar till tomheten
i alla tomrum
som finns kvar
efter att ha skänkt
allt du ville ha till dig
Det jag fick av dig
var glädjen att få
ge dig allt du vill ha
och känslan av
bekräftelsen
att jag kunde få dig att må
så där alldeles bra
Det tog ett antal
återföreningar
och lika många uppbrott
för dig
innan du lyckades
skära sönder och kasta bort
även denna lilla för mig oändliga glädje
du en gång skänkte mig
Nu har du gått
vidare mot framtiden
och jag står här
ensam
tomhänt kvar
i stilla tyst förundran
och begrundan
över det som en gång var
Söker finna klarhet
men vet inte riktigt hur
jag ska kunna sluta
njuta av att få ge
utan hämningar
för att få den jag älskar
att må bra
Lyssnar till tystnaden
som i all sin ödslighet
ekar tomt till svar ...