Gryningen ligger i lä

medan vindarna rasar

över de inre vidderna

och mannen revar seglen

för att spärra vägen

mot nattens djup

där torsken går

Om stormen vet

de stora trädens fåglar

inte mycket

inte rabatternas

nigande påskliljor

eller hasseln

med hängsmyckena

för där ute

är det kav lugnt

men här inne

når vågskummet

ekans svarta reling

i samma stund

som solen föder

Morgonen öppnar

garderobens spegel

och mannen ser

ljuset stråla

över stormens nakna hav

medan koltrasten sjunger

om längtan