Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

skamfläck

figur av inifrån blodstänkta fönster
icke-skinande skäran skulle kunna knacka sprickor
befläckas

mollusken, gestaltens eremitbit
tagit med sig vågspelet och vita skammen under sand

knackaren gråter
när lösningen sipprar i kornens mellanrum
färgar fluiderna varandra

röd skam föds
fyller rena figuren skönjbar bakom sköljt glas
målar meddelanden i egna inskärningar

samvaron cementerat separerad
rusar iväg eller
blåser en egen bubbla av sanden
besöks av molluskens mysterium - möt mörkret




Fri vers av Munira
Läst 184 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-04-24 13:03



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Den här texten krävde många läsningar av mig och texten känns öppen för mig i och med att den samtidigt känns svår att tränga in i. Gillar hur du saktar ner tempot med dina kluriga ordval. Det märks speciellt när man läser texten högt.
En text som sticker ut och för mig är så surrealistisk att jag får mardrömsvibbar (på ett "bra" sätt)
Jag anar en gestalt som beskrivs i bakgrunden "knackaren" som gråter. Och sista stycket hjälper mig att knyta ihop allt.
Snyggt!
2017-04-24
  > Nästa text
< Föregående

Munira
Munira