Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ambivalens över en Tuborg grøn

Jag är den ensammaste människan på
jorden
Den som ingen talar med
vid bardiskens milslånga paradgata

Jag är den ensammaste människan på
jorden
Den persona non grata alla vill ska brinna
ner med cigarrens aska

Jag är den ensammaste människan på
jorden
Den eremit som självmant drar sig undan
vimlets karnevaler

Jag ÄR den ensammaste människan på
jorden
Den som söker närhet när skogen gapar tom

Jag ÄR den ensammaste människan på
jorden
utan att jag känner till min egen existens

Jag är den ensammaste människan i
universum
Den som söker avskildhet i vimlet
och närhet i mörkret

frost i hettan
sol i kylan




Fri vers av henke_r
Läst 310 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2017-05-11 12:17



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Den här var vass, fick mig att tänka på G.E.:

Jag tror på den ensamma människan,
på henne som vandrar ensam,
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varlikt flyr för mänskovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.
2017-05-13

    Sefarge VIP
Konst-igheten
Söker sin mot
-sats? I livet.
:)

2017-05-11
  > Nästa text
< Föregående

henke_r
henke_r