Han satt vid tevesoffan med osorterade strumpor. Hon satt vid havet och fångade saltkorn i vågorna. Tvätt som vajade lojt med vinden. Som om den ville flagga för frihet. Hon som flög med vindarna i tanken när ingen såg. Han som ordnande gräskanten till grusgången till huset som ingen bodde i. Inferno av ingentingets alldaglighet. Där hon satt -där var ljuset silande. Där han satt var allt på display under lupp. Kunde havet korsa porlande vattenbäckar när havsörnen somnat ?
Kunde hon nöja sig med knäckebröd i kvadrat. Kunde han se palmer i horisonten?
Icke kunde någon veta vad som dolde sig på andra sidan intet.
Kanske ett svart hål av oceaner? Kanske bäckar med strävande guldkorn?
Kanske allting skulle sluta snurra i ultrarapid.Kanske skulle allting förvandlas till vildänder som flög mot andra sidan jorden.
Kanske skulle hon aldrig sluta hoppas på ett guldkorn i sanden. En sista dans i havets stormar. En sista ruta i kvadrat där olösta sudokun dansade svartnande för ögonen.....