Du, vi fixar det
kärlek måste vara tillräckligt

Det tomma pappersarket
tittar hånfullt tillbaka på mig
inga tecken finns i skyn
den poetiska formsvackan är här

Någon ler
men jag förstår inte åt vad
eller åt vem
jag är besegrad
nere för räkning
drabbad av en lyxsjukdom
utan förankring i denna värld
där ditt skratt
ändå får mig att tro
på en morgondag
utan törst

Jag är hellre rädd än trött
när framtiden är ett
gigantiskt frågetecken