Vårvinden griper tag om mitt hårsvall
Det blåser genom min jacka
Solen gått ner för längesen
Mitt i natten
Busshållplatsen är fullproppad med människor
Det är bara torsdag
Klockan är snart midnatt
Jag är bara en i massan av trötta människor

Vårvinden drar med sig en välbekant doft
Doften är unik och drar mig tillbaka i tiden .
En gång var jag nära den doften .
Nu känns det bara som en sibirisk vinter .
Kall och rå.
Jag vänder mig om och skådar hennes käklinje
Hon hänger på en kille som hon sedan kysser
Vaniljparfymen och doften av hennes vackra hår är fortfarande densamma. Men hon är förändrad. Inte densamma.
Inte ens hennes skal är vackert längre .
Vårvinden fortsätter leva sitt liv och jag fastnar i telefon.
Hela bussresan håller hon ett öga på mig .
Året förändrade oss.
Vårvinden blåser därute och jorden vaknar.
Det gör jag också .
Jag vill aldrig mer ha henne . Inte som förr.