Smärtgränsen är nådd
befinner mig i kaos
i ett ingenmansland
där vanmakten styr

parerar mellan det onda
söker febrilt lösningar
som lindrar pinan
häver krisen

oron värker
bryter ner själen
i ovisshetens
malande ångest

en maktlös rädsla
klamrar sig förtvivlat fast
om det som förstörs
förgås av att inte kunna hela