grön och gul
blommar hon året om
Johannesbrödsträdet

det är trädet som
kan allt utom att läsa

hennes frukter äts
av åsnor och grisar
och deras kamrat människan

hon fick Johannes Döparen
att överleva i öknen

och hennes frön är
motvikterna när guld och
diamanter vägs upp

hon kan bli
femton meter i strumplästen

om man rostar och
mal hennes frön
ger de oss choklad
överlägsen
den från kakao

och som om inte
det vore nog
kan hennes
saft jäsas till alkohol

när de stora
baljorna till slut
dunsar torra till
marken blir de
tjicka tjicka instrument

skördas gör hon av
månskensbönder
när året är som
hetast

och när man ligger så här
i skuggan under de
väldiga grenarna
ser man tydligt hur hon
målar himlen blå

så samlar solen ihop
sina svängande kjolar
och blåser iväg
en sång åt mitt håll