Dagen efter
var fylld av tystnad

Allt som fanns kvar
var konsekvensen
av den sista sekvensen
av din äventyrslystnad

och en kort minnesglimt av
din ankomst en tid innan

Du vädjade om mitt stöd
allt du kämpat så länge för
hade tagits ifrån dig
och du hade blivit lämnad
utblottad, ensam utanför

Mitt stöd förutan
skulle du vara död

Själv hade jag inte så mycket kvar
så som jag haft i forna dar
men för en vän som dig
delade jag självklart min sista bit bröd

Jag frågade dig
vad för stöd du förväntade dig av mig
Du ville att jag skulle ge dig av min tid
och bara sitta ned och lyssna på dig

Jag gav dig min tid
satte mig ned och lyssnade på dig
Du visste att lösningen på dina problem
skulle bli svaret på det du berättade för mig

Ringde några samtal
skissade på en lämplig strategi
Tog fram en lämplig taktik
för att borga för
att du problemfri skulle få förbli
under en för ändamålet tillräcklig tid

Du fick sova hos mig
och självklart allt annat du behövde
som du kunde finna hemma hos mig

Ett par veckor senare var ditt problem löst
Om en vecka skulle du vara på banan igen
Och du var så tacksam mot mig, din vän

När posten kom igår
mitt stöd till dig
i inkommande räkningar lämnat spår
Informerade dig så att du skulle kunna
täcka de kostnader som nu låg på mig

Inga problem
du försäkrade mig
Vi åt en riktigt god middag
och skålade i exklusivt vin

Minns när du gick
det leende av tacksamhet
som jag av dig fick

Det gjorde mig glad
att ha kunnat hjälpa en vän i nöd
Ingenting gläder mig mer
än när jag ser att mina vänner ler
speciellt när jag kan till dem ge
mer än det de mig om ber

Tiden gick
du dina pengar fick
Mina räkningar förföll
du dina löften ej höll

Ringde för att påminna dig
men du iddes inte ens 
vare sig skriva eller ringa tillbaka till mig

I den ekande tystnad
som omslöt mig
föll en stilla tår
i de sår du lämnade efter dig

Vad som förundrar mig
när jag så här långt efter
kommer att tänka på dig
är hur jag ständigt lyckas
att likväl uppbringa nytt förtroende
och hopp om människors syften och mål

Hur många besvikelser kan vi bära
utan att vi själva trillar igenom 
Hur vågar vi i längden släppa någon nära
utan att vi på grund av rädslan
för att bli svikna ej längre prövar vad vi tål

Tiden har skänkt mig många referenser
och även om vissa minnen som det här
prövar även mina gränser
så är de positiva erfarenheterna fler 
på det stora hela
och det du stod för blott en liten del

Det är vad jag väljer att se
när jag ser tillbaka på allt som varit
men ej längre är
inför den framtid som ännu inte är
men som med min goda tro och vilja 
med stor sannolikhet kan komma att bli