Jag skriver till dig som inte finns,
jo du kanske finns
men jag vet bara inte var...
jag ser dig för mitt inre,
lång ståtlig med ett aldrig
sinande leende på dina läppar,

lite sjömansaktigt råbarkad
med mustasch och solbränd hy
ögonfärgen ser jag inte just nu
men den spelar inte så stor roll
blå grön brun eller melerad,
det är djupet jag vill se!

Du har seglat på de sju oceanerna
i ditt liv och sett det mesta
både vackert och fult, tragik och glädje
och då menar jag inte de stora vattnen
utan oceanerna i livet, med stora vågor
som rest sig nästan oövervinnerliga

men du har ridit ut de känslomässiga stormarna
och står nu med två stadiga fötter på jorden
fast förankrad i din själsliga hamn
med seglen revade och stadigt surrade
runt de kraftiga masterna som ej givit vika
mätt och nöjd med var livet tagit dig

och förhoppningsvis sitter du någonstans
och funderar på var din nye matros finns
som vill vill följa dig på ännu en resa
på livets ocean, och rida ut de annalkande stormarna
sida vid sida, svettiga blöta men ändå så nöjda
för vi vet att livet gett oss all vishet vi behöver

och all kärlek som vi lagrat i våra hjärtan och sinnen
tills vi finner varandra.....du och jag
för jag vet att du finns därute, och att du är lika nyfiken som jag,
skepp ohoj käre sjöman, hör du mitt rop i vindens sus
om svaret är ja så ropa tillbaks, låt vinden föra orden samman
så ses vi snart och börjar vår resa!!