Beröringen av dina
fingertoppar
sitter och svider i min handflata,
lämnar djupa sår
av kliande utanförskap.

Strö salt i såren för att veta att du lever.

Ett grått, kallt hjärta
skriker av ensamhet
kala känslor ekar
i ett kvarlämnat tomrum.

Förbjudna,
röda nilar
ger upphov till kaskad
i sköra, inflammerade skåror
av likblek vinterhud.
Fnasiga läppar i smultronnyans,
bitna i slutet av Maj.

Knivblad smälts ner i gjutna hjärtformar.

Och du är vacker
när höstregn faller i gryningsljus
och väter ner ditt pannben.
På gator av fyrkantiga stenar
som bara du och jag kan.
Utantill.

Jag skulle famna dig i vishet
om att själen tinas upp.
Behåll min halsduk på,
så att inga psykspöken hittar in.

Men du kanske inte blir gladare av ett kakpaket.

Näshåren fryser till is
av köld och vind.
Solen kämpar
med att värma havsvattnet,
som svepte över sommarfötter.

Nattvals, Kaospojke,
och dina ögon ler bittert.