Levde livet bakom sin långa lockiga lugg
Försökte gömma sig för andra, men finna en god plats för sitt ankar
Målade sina tankar i världens alla färger
Såg skönhet i en värld inuti
Där han var ensam, där han enkom att älska allt han kunde skapa
Skrev dikter och texter
Men inget var gott nog, tills hon en dag såg, stannade och log
Inte ens de blonda lockarna
Kunde hålla henne borta
Trots att han gjort allt för att blocka
Kärlek som lockar bort från hans egna inre värld
Men deras blickar möttes där
Deras själar sammanflätade nu är
Som om deras själar delats i två och nu blev de ett