Ett tankeexperiment: Man köper en byrå på IKEA: Man får delarna ihoppackade i en kartong tillsammans med en bruksanvisning. Man sätter i en dynamitgubbe, en tändhatt och en stubin, lägger det hela på en äng och tänder på. Man beger sig skyndsamt bort på behörigt avstånd innan det smäller.

Jag tror inte att någon behöver genomföra experimentet i praktiken för att bli övertygad om det som jag nu påstår: det blir ingen byrå, trots att det fanns en bruksanvisning i paketet.
Däremot inträffade en stor smäll för cirka 13,8 miljarder år sedan. Den gången blev resultatet ett universum, i vilket jag nu sitter och skriver detta.

Att detta universum förefaller välorganiserat kan alltså inte bero bara på att det fanns en bruksanvisning utan att denna på något vis kommit till utförande under årmiljardernas gång. Om du och jag enas om att det på något sätt fanns en avsikt i att vi skulle kunna kommunicera om detta kan vi peka på ett stort antal lösningar som så småningom lett fram till att detta är möjligt.

Ett exempel: Vi befinner oss på en planet som cirkulerar kring en sol. Planetens hastighet är precis lagom stor för att planeten skall behålla samma avstånd till solen . Avståndet skall vidare vara lagom stort för att temperaturen på planetens yta skall ta emot lagom mycket av strålningen från solen så att den genomsnittliga temperaturen på planeten skall hålla sig en bit över noll grader Celsius, vilket möjliggör att en stor del av vattnet på planeten kan existera i flytande form.

Man skulle kunna rada upp tusentals exempel på lyckade lösningar som under tidens gång lett fram till denna situation. Jorden har bildats genom att små partiklar klumpat ihop sig genom inverkan av gravitation och elektromagnetisk kraft och därigenom har Jorden blivit försedd med alla de grundämnen som måste finnas för att levande organismer skall kunna uppstå.

Om vi återgår till experimentet med IKEA-byrån så bedömer jag sannolikheten för att det skall resultera i en byrå som oerhört liten. Om vi låter tiden gå är det knappast troligt att sannolikheten ökar, snarare minskar den eftersom de kringspridna fragmenten av byrån förmultnar. Om vi däremot betraktar Big Bang så verkar sannolikheten för att just jag skall komma till världen mycket liten. Men den ökar allteftersom årmiljarderna rullar på. Den ökar när de första aminosyrorna bildas, den ökar när de första encelliga organismerna visar sin förmåga att fortplanta sig, den ökar när syrealstrande organismer skapat en atmosfär som gör att man kan andas, den ökar när de första landlevande djuren börjar visa sig vid havsstränderna, den ökar när däggdjuren börjar överta herraväldet i naturen, den ökar när civilisationerna avlöser varandra, den ökar när mina föräldrar blir kära i varandra.

Och ifall man påstår att det är väl ändå självklart att allt är som det är så kan man ju betrakta alternativen. För sådana finns att se. På planeten Mars finns en hel del av de betingelser som skulle kunna leda till liv och det är mycket troligt att någon form av liv har existerat där, men knappast i någon form som liknat en mänsklig civilisation.

När jag på detta sätt beskriver mig själv som det mest märkvärdiga som hänt sedan Big Bang är jag förstås medveten om att jag bara är en ytterst ringa del av en mänsklighet, där det finns oerhört många individer som liknar mig och som i stora drag upplever omvärlden och tänker som jag. Men jag tvivlar på att det i hela universum finns någon mer än jag som kan sjunga Kalle på Spången baklänges.

Mitt universum består inte bara av materia och energi utan också av en princip som jag kallar Lyckade Lösningar som manifesterar sig i oräkneliga steg från kvarkar till galaxer. Om jag vore hindu skulle jag kalla denna princip för Brahma men jag skulle ha svårt att förklara Vishnu och Shiva. Om jag i stället använder ordet Gud associerar det till den bibliska skapelseberättelsen, som har den nackdelen att den börjar redan när det finns en jord och vatten. Läser man vidare finner man att den Gud som beskrivs där beter sig mycket egendomligt, inte nog med att han driver ut Adam och Eva ur paradiset utan sedan saboterar han sitt verk genom att sätta det under vatten.

Jag är förstås också medveten om att på varje Lyckad Lösning har det gått ett oräkneligt antal misslyckade. Sannolikheten för att organiska ämnen skall uppstå genom ett mekaniskt ältande i havet är oerhört liten, men å andra sidan är den tidrymd där detta har skett oerhört stor. Det finns också teorier om att levande organismer kan ha alstrats i jordskorpan. Vi frestas ideligen att använda våra vardagliga måttstockar när vi skall föreställa oss tider och mått i universum. Så även om varje Lyckad Lösning har tagit en oerhörd tid på sig så när den finns så var det ändå meningen att den skulle komma till. Så även fast jag varken vill tala om Gud eller Brahma så måste jag tillstå att jag tror på en Mening med att allt är som det är.

Så länge det har funnits människor med förmåga att tala och att tänka abstrakt har det funnits föreställningar om övernaturliga väsen. I alla hörn av världen har det uppstått berättelser om hur världen skapats, vilka gudomligheter som verkade då och fortfarande verkar för att styra världens och människornas öden. Parallellt med att den mänskliga intelligensen utvecklats till den nivå den har idag har det utformats religioner som inte bara innefattar teorier om hur världen är beskaffad utan också förhållningssätt till den gudomliga världen. Där inte människorna haft förmåga att själva kommunicera med gudarna har det funnits schamaner och präster som har utgjort förmedlande länkar.

Hur mycket vi än försöker styra över våra liv finns det ingen som undgår upplevelsen att det finns ett Öde som avgör vad som skall lyckas bra eller dåligt och om vi skall få leva vidare eller dö.

Föreställningar om gudar har haft en mängd olika funktioner i människornas värld. I bästa fall har de tjänat som tröst och hjälp med att stå ut med livets vedermödor. I värsta fall har de använts för att begå fruktansvärda brott. I många krig har religionen varit förevändningen för att döda människor med förmodat annan uppfattning om vilken gud som styr världen och ofta får vi höra talas om terrorister som dödar sig själva och ett okänt antal människor i tron att de därefter skall få ett behagligt liv i himlen.

Det finns dom som menar att eftersom religioner figurerar i så många sammanhang där människor dödats eller plågats är ateismen den enda utvägen. Jag tror däremot att hade de inte religion att skylla på skulle människor bekriga varandra av andra anledningar. Religion skapar en vi-och-dom-känsla men det finns det mycket annat som gör.

Den Gud som beskrivs i Gamla Testamentet är en ganska osympatisk figur som har många underliga ideer. Inom kristendomen där han annekterats försöker man att få honom till att vara en allsmäktig gud som skapat alla människor och bryr sig lika mycket om dem alla. I många av Gamla Testamentete berättelser är han en gud som bara bryr sig om judarna och som försöker se till att de segrar över folk som har andra gudar. Man kan tycka att en sådan tro enbart skulle ha historisk betydelse men tyvärr är det ett synsätt som ställer till problem och orättvisor och medför att palestinierna hamnat i ett underläge som världssamfundet inte kan komma åt.

Många gudar har åberopats för att förstärka en härskares maktposition. Uttrycket "med Guds nåde" har gett ökad kraft åt många kungliga dekret som därmed inte har kunnat ifrågasättas. I Bibeln berättas om kung David som var den ende som hade tillträde till det allra heligaste rummet och där det var hot om dödsstraff för alla andra att inträda. Den egyptiskte härskaren Echnaton fick sin enväldiga makt genom att han var son till solguden Aton.En stark statreligion har varit förutsättningen för många stora staters fortlevnad. Det var ett smart drag av kejsar Konstantin att införa kristendomen som statsreligion, därefter ökade romarrikets makt som bestod i många hundra år.

Föreställningen om gudarna innebär inte bara att de existerar utan att man på olika sätt kan kommunicera med dem och påverka deras göranden och låtanden. Den troende muslim som inte iakttar de föreskrivna ritualerna riskerar att ådra sig Allahs vrede och därigenom råka illa ut. I alla tider har man använt sig av offer för att få gudarna vänligt sinnade. Man har offrat djur och människor, rester av offerdjur har hittats på gamla kultplatser i Sverige. I Egypten har man hittat mängder av mumifierade djurkroppar som använts för att blidka gudarna i besvärliga situationer.

Föreställningar om ett evigt liv har tagit sig många olika uttryck i olika tider och hos olika folk. Sättet att begrava döda visar ofta på att man inte bara ser dem som försvunna från jordens yta utan på ett eller annat sätt fortlevande i en annan värld. Man har utmålat himlen och helvet som platser där människor efter jordelivet belönas eller straffas alltefter sina gärningar. Egentligen är det absurt att människor som begår terrorhandlingar där oskyldiga människor dödas eller skadas förväntar sig en belöning i en himmel, men tyvärr fungerar det så.

Tanken på ett evigt liv har för mänga människor inneburit en tröst inför tanken på den oundvikliga döden. För mig fungerar det inte så. Tanken på ett evigt liv är för mig mera skrämmande än tanken på ett evigt utslocknande. Jag brukar säga att i himlen är alla korsord lösta. Här i jordelivet ställs vi inför problem och utmaningar och det bästa är inte att sakna problem utan att tro sig vara på väg att lösa dem.

Om du frågar mig om jag tror på ett evigt liv svarar jag: Jag kommer inte ur ingenting och dit skall jag inte heller.

När jag skrev ordet Mening med stor bokstav härovan hade jag förstås en speciell avsikt med det.Jag vill mena att det har en annan innebörd än när vi människor säger att vi menar något med det vi gör. Det är en avsikt med en universell räckvidd, oändligt mycket större än vad vi människor kan förestä'lla oss.

Jag är medveten om att min tro på en Mening med min och alla andra levande varelsers existens skiljer sig mycket från den tro som mina föräldrar hade. De var båda varmt religiösa. För dem var Gud ett faderligt (eller moderligt) väsen som de kunde kommunicera med. I böner kunde de meddela sina önskningar och farhågor, be om förlåtelse för sina felsteg och tacka för allt som var bra. Det finns inget som säger att en Mening går att prata med även om den är obegripligt stor.

Nu vill jag göra ett tankeexperiment (ingen dynamit den här gången). Jag tänker mig att jag är Gud som ständigt lyssnar till böner från jordens alla hörn och är i princip välvilligt inställd till det som människor ber om. En del ber om att få bli botade från sjukdomar och om jag hjälper några stycken blir de mer övertygade om att jag finns. Andra blir förstås sura för att de inte blir hjälpta. Men om de vill att jag skall utrota alla sjukdomar så går det inte. Sjukdomar är ett sätt att förhindra att någon livsform förökar sig okontrollerat, och hade jag tillåtit det skulle jorden ha varit en slemmig grön massa och det hade inte funnits plats för några högre varelser.

Det är många som ber om fred. Det skulle vara skönt om dett blev slut på alla konflikter i världen, men människan är en krigisk varelse, och skulle snart hitta på nya anledningar att bråka. Många säger sig kriga i mitt heliga namn, men i många fall är det bara en förevändning för att mörda och förtrycka människor. Och till alla som vill att jag skall förgöra deras fiender vill jag säga:rannsaka dig själv först och främst.

Jag tycker det är märkligt att det finns människor som är ivriga att tro på underverk. Jag har skapat naturlagar, bland annat lagar för sannolikhet och så fort något verkar osannolikt så tror de att jag har haft ett finger med i spelet. Den som anses ha utfört underverk har chans att bli kanoniserad som helgon i den katolska kyrkan. Konstigt tycker jag.

Det innebär inte att jag vill uppmana människor att sluta be till mig. Att de formulerar sina önskningar och farhågor är bra, det fungerar som en sorts terapi.

Och så är det det där med att människor förväntar sig att komma till himlen när de dör. Jag kan förstå att det finns människor som tycker att jordelivet är eländigt och att de anser sig vara värda något bättre.Men jag vill att människorna först och främst skall försöka finna sig tillrätta i jordelivet.
Det var väl ingen mening att skapa en värld om dom som bor där hela tiden skall önska sig vara någon annan stans.

Nu återgår jag till mitt resonemang om en Mening.Jag tror att ju mer vi människor lär oss om denna Mening måste vi inse vårt ansvar för att inte påverka världen i negativ riktning. Det är bara inom en tidrymd av några hundra år som människornas göranden och låtanden haft någon mätbar inverkan på miljön, men ju mer storskaligt människor agerar, desto större är risken för återverkningar som kan vara skadliga.

Vi människor förfogar över maktmedel som kan skapa en behaglig tillvaro åt oss, men de kan också vara skadliga om de brukas på fel sätt. Vi kan tänka kortsiktigt eller långsiktigt, vi kan tänka på vad som gagnar oss som individer eller vad som gagnar mänskligheten och hela jorden.

Det har tagit tid innan medvetandet om vårt ansvar för vad som händer med den här planeten har trängt igenom, men idag tror jag att de flesta har en uppfattning om att vårt ansvar är stort, att vi inte får förvärra situationen och att det är bråttom med åtgärder som kan förhindra att de misstag som begåtts får ödesdigra konsekvenser.