Jag blickar ut över mitt nya landskap.

Ett landskap där rädslan inte längre stoppar mig,
och där det mörka hotet är borta.

En plats där oron inte längre bekymrar mig,
och där de tunga molnen har skingrat sig.

Ett ställe där smärtan har slutat plåga mig,
och det öppna såren har läkt.

Jag tittar ut över mitt nya hem.

Ett hem där färgerna inte alltid går i svart och vitt,
utan nyanserna skiftar och allt är i rörelse.

En plats där ett farväl kan betyda på återseende,
och där saknaden inte behöver vara evig.

Ett ställe där vinden kan vända,
och förlorade själar kan återförenas.