Det känns skönt

att lyset visar grönt

Jag känner ingen större ånger

även om jag gjort misstag många gånger

Men att medvetet vara elak

det spolar jag ned i en kloak

Men på mina strängar

finns självförsvar som kaffepengar

Jag försöker vara snäll

komma med vänligt gnäll

Försöker försvara bevara människan i oss

som en ondskans stoppkloss

Även om jag oftast misslyckas

och ser människan av ondskan bestyckas

Så försöker jag i alla fall

att få oss att se mänsklighetens avfall

Pengar är inget värt

om ondskan oss är kärt

När vi skapar nöden

fruktar jag inte döden

Då glömmer jag applåder

och försöker dra ner ondskans ridåer

Skapar ovänner

som gömmer sanningen i mörka gränder