Sitter ensam uti natten
drömmer om en enda vän
varför är jag ensam jämt?

Ingen ser mig
Ingen hör mig
tankar surrar ständigt runt
vågar inte hjärtat lätta
då min tillit är så skör

Finns det någon
som kan fria
starka kedjor
från min barndom

kände ingen länge nog
för att kunna känna vid
mina känslor stilla stelna
nya platser drog förbi
ingen kom mig
nånsin nära
inte ens de riktigt kära

finns det ens en plats numera
för den äldre utan hemvist
ingen plats känns hemma nog
för att tro på mänsklig vänskap