Allt är lite för mycket just nu och jag är på gränsen till sammanbrott dagen runt. Tror att jag går in i väggen snart. Vill skaka av alla tankar som virvlar runt i huvudet men det enda som försvinner är mina hjärnceller. Huvudvärk och ångest. Stress. Känner att jag inte kan prata med någon. Alla säger att de finns här för mig men vart fan är de nu? Vill bara skrika och gråta men vad hjälper det? Han sa att han skulle kunna göra mig lycklig, antar att han menade om jag låg med honom så att säga, för det gjorde jag inte.. är det därför han får mig att gråta om nätterna? Släpper in alla killar innan de ens hunnit bestämma sig för om de ska knacka eller inte. Jag säger "välkomna," med ett fnitter och viskar sedan "stäng inte dörren efter er." han kanske kommer komma. Det gör han inte. Såklart. Är så svag, men varför är det så himla fel? Även marmor spricker vid exponering av extraordinärt tryck.