I mörkret han funderar
Bland stjärnor hans tankar marscherar
Ståendes på kanten av en bro
Mannens fötter är ännu på jorden; kanske svårt att tro

Vinterandedräkten bryter hemligheternas färg
Likt ett ben som bryts; blottandes mörkröd märg
Djupa andetag blandas med hjärtats höga puls
Som i en dans på balen; en sista vacklande vals

Två röda händer på ett frostigt räcke
Väntandes på en räckande hand; likt ett värmande täcke
Men täcket ligger på golvet och ena handen den släpper
Hans vänner kommer säga han var feg; men nej, han var tapper

En hand och ett krampaktigt tag, hjärtat trampar lungorna på tårna
Slår orytmiska slag
Vattnet där nedanför, mörkt och böljande
Reflekterar månens hånskratt -- bugande

Det är ingen som vet när hans onda tankar börjat gro
Inte ens han själv, och han har reflekterat över det då och då
Han är bara danssjuk; och släpper nu sin sista hand
Han faller snabbt och begravs i havsbottnens sand

*

Han hade över detta haft sina kval; men ni förstår,
han hade inget val!
Med sina tankar han nu dansar, rytmiskt och så fint
I dödens guldmålade sal.