jag lär mig aldrig. med texter du håller upp framför ansiktet som försvar, som vita plakat för en stad solidar som fallit ihop som ett korthus i leran (det var ju november för guds skull, ingen vill bo ute då).

du sa att du älskade mig för några veckor sedan. men ingen kärlek är långa blickar, fladdret i magen. nästan som en sinnessjukdom som vill säga att allt är bra, men är lika mycket skräcken att drunkna, att inte få fatt på syre, rädsla för fallet som kommer att komma, och framtiden den kommer alltid. man slipper inte undan. ingen.

det är inte min kärlek.

kärlek är inte att vara en docka med fingrar som famlar hjälplöst mot manglade lakan. kärlek är inte febriga ögon och munnar som äter andra munnar och att vi sedan klär ut oss till mamma, pappa och tre barn och beställer olika sorters öl på en restaurang för att vi kan, berättar anekdoter och äter ost.

eller förresten, en stor kaffe, inte öl, tack.
eller förresten, en stor stark. inte kaffe, tack.
förresten, kokain, inte tänka, tack.

kärlek är; att jag älskade dig inte
trots.
att.

om du visste. du vet nästan allt, men du vet inte hur sargad jag är nu. du har sett mitt svagaste, du har sett mitt sämsta, du vet allt trasigt, allt som får mig att le. jag vet det du aldrig vill att jag ska nämna.

jag älskade inte dig.

trots.

att du har de där ärren överallt för att du gått sönder, jag älskade huden de ärren ritade sina streck över. kärlek var att finnas kvar och mitt liv var min enda gåva. kärlek är inte vansinne och skrik. passion är sex, det är inte min kärlek.

samma kväll håller du mig hårt och älskar mig tills vi smälter samman. för att sedan be mig gå. och ber mig sedan återvända. du ber mig älska dig, att vara två som en enda kropp och att somna på din bröstkorg. och jag är en idiot. en arg och förtvivlad idiot. du ber mig gå igen.

kärlek var att tysta vara i samma rum i flera timmar. att berätta samma historia om och om igen, men ändå lyssnar jag, ändå lyssnar du. att förstå mer av livet, att förstå mycket mindre. kärlek är inte att byta ut människor som saker, att byta bort till en febrig blick, till en annan midja, trängs in i eller ut ur någon annan. eller en annan eller en till.

blev det bättre, blev det bättre, nu då, blev det bättre?
blev jag lyckligare? en bättre människa?
blev det trängre? snällare? större? starkare? roligare?
blev det bättre?

det är ständigt ett febrilt sökande
efter sin egen förlorade själ i andra människor.
riktiga människor med riktiga hjärtan och blod under huden.