Mörkret vandrar sakta närmare
Lövens krispiga ljud ekar när jag vandrar hem efter gårdagens lektion
"Jag ska inte hem, jag ska till dig"
Tre trappor upp öppnas en dörr
Bara du och jag har nyckeln
Inne där har du skapat det som ska bli vårt
En extra handduk, ett par tofflor och en liten dammig tandborste
Jag kan inget annat en uppskatta varenda liten nyans av din ödmjukhet
Din röst, din hud, dina andetag
Men det finns något du aldrig får veta
När du ligger och sover tyst om natten
Sitter jag ensam vaken
Tänker tankar jag är rädd för att du ska veta
Fäller tysta tårar som lika snabbt sugs in i kudden igen
För platsen i sängen, tandborsten i handfatet och tofflorna i farstun
Är inte ett hem
Du är drömmen jag aldrig förtjänade, min eviga längtan på bekräftelse
Men en annan del av mig är där ute och vandrar
I mörkret bland enslig skog
Bland blad och grenar som viskar i vinden
"Du förtjänar inte det här"